Jag har inte sett mina barn på 3 veckor snart.
Har bäst kontakt med pågarna, men dottern är helt förbytt igen.
Pojkarna börjar bli de med.

De vågar inte prata med min sambo, för av rädsla för sin egna pappa.

Min 3 åring sa häromdagen "pappa hatar dig mamma"

Inget barn ska lära sig såna ord .....
Speciellt inte den åldern.

Men deras pappa skyr inga medel...
Han gör allt för att baktala mig.

Vet ni vad det gör med ens mående?

Man kan falla, men jag väljer denna gång att stå kvar och kämpa....

För vad är jag värd om ja kraschar?
Jag är värd allt om ja kämpar!!!!

Mina barn är värd en mamma som kämpar sig tillbaks....


Och som kämpar för dem

Ja sånt är dessvärre en del av mitt liv.

Det som inte tar livet av en gör en starkare.

Jag ska kämpa för att få hem mina barn.
Det är barnen jag ska se till att de kommer hem.

Fajtas inte med en tiger....
Man kan skadas svårt...

Man kan tom dö.

Och jag är tigern.... i människoform


Önskar bara jag funnit den styrkan INNAN jag föll.

Efter allt man gått igenom under flera års tid, nedvärderandeord, psykisk misshandel och ständiga hot. Och droppen över i:et våldtäkten och de fortsatta trakasserierna. Så börjar jag sakta och säkert känna igen mig själv.

DET KOMMER TA TID
Men jag ska bli en rofylld person.
NU känner jag att jag är som jag var innan våldtäkten, känner mig stark, kanske starkare.Jag ska fajtas ända in till sista droppen. JAG är värd så jävla mycket, mycket mer än en våldtäktsman/pedofil/psykopatisk person

Jag är jag, jag ska med blodad tand gå vinnande ur detta.
Mina barn, ska aldrig mer behöva se sin mamma må så dåligt igen.
Mina barn ska ha en mamma som inte är trasig.

Ingen ska trampa sönder mig igen!

Jag och barnen är värd ALLT ...
Och den som tvivlar ska få se.

Jag är Annika.... och jag är stark!

Ingen, INGEN ska någonsin få sätta sig på mig igen.

Jag bestämmer mitt öde, jag bestämmer vad jag ska göra, hur jag ska leva.

Ingen ska få slå ned mig igen.INGEN

Att skriva får mig att må bättre, även om jag vet att ingen läser det jag skriver.
Men det är skönt o få ut det ur systemet.

Jag har mycket att jobba med mig själv, jag ska bli stark igen.
Ingen ska få skada mig någonsin mer.

Det som varit är mitt förflutna.
Och jag måste bearbeta allt som skett.

Och jag kommer klara det.

Att komma över att man faktiskt blivit våldtagen och inte fått upprättelse.....

Det får ta tid.... men jag ska gå starkare ur detta...

Jag älskar en man, som dessvärre slutade älska mig.

Tårarna rinner varje dag.
Längtan efter honom verkar aldrig ta slut.

När ska min mardröm ta slut?

Låt mig på vakna till kärleken igen!!!

En man jag känt i många många år, som jag levt med och fått 3 underbara barn med.

Besudlade det sista utav mig en natt i maj månad.

Ända sedan dagen jag gjorde slut i mars, har han tjatat om sex. HAN HAR BANKAT MED VENEN MOT SÄNGEN FÖR ATT HINDRA MIG FRÅN ATT SOVA!!!!
Att det var min plikt att hjälpa honom att koppla av genom att jag gav honom sex.

Jag vägrade, jag sa nej varje dag ...

Han kallade mig för hora ,för allemansgrotta, för slampa ful och fet.

Vet ni vad det gör med en människa?

Man bryts sakta ned.

Så kom den där natten.... den sista natten ....
Där jag fick nog.

Efter flera år av tvång.....
För det var min plikt att tillgodose honom med sex.

Så kom det jag drömmer mardrömmar om varje natt.

Jag tog mina tabletter för att sova... somnade för en gång skull i vår gamla säng.... och då sker det.
18 maj vaknade jag av att han våldtog mig.
Hela hans tyngd fick mig att få det svårt att andas.
Jag sa NEJ .... Han lyssnade inte....
Han fullföljde sin våldtäkt.

Jag kände mig smutsig...
Han tog ifrån mig min styrka.
Han gav mig en mardröm jag lever ännu med.

Han blev intagen till förhör, han blev häktad 1 dygn.
Åklagaren släppte honom...
De trodde inte på mig.

Vet ni hur det känns?


Att inte bli trodd på?

Att behöva genomgå förhör? Att behöva lämna våldtäktskit ....?
Att behöva genomgå undersökningar...?

En enda natt, en enda jävla natt har jag sluppit tårarna, oron, ensamheten.....

Och det var min och J s första natt samman...
Då kände jag mig trygg.

Så kom dagen där jag anmälde honom för ofredande, det lades ned.
Jag anmälde honom för att kvarhålla mina saker.
Det lades ned.
Jag anmälde honom för ofredande åter igen.
För denna gång hade han döpt om våra gemensamma konton till Allemansgrotta och Jävla hora.

O inte ens då hände nåt.....

Jag anmälde honom för egenmäktighet med barn... det lades ned.


Allt ja anmält honom har lagts ned.

Nu sitter jag här, utan barn och utan min trygghet eller heder.

För det har han tagit ifrån mig.....

Du stal mitt liv ifrån mig!

Först 15 år av mitt liv, sen våldtagen och ofredad....
Du tog mitt liv ifrån mig flera ggr om.
Du behöll vår dotter hos dig i flera månader.
Och nu? Du stal alla 3 ifrån mig.

De barnen som kommit in i sitt liv hos mig. Som var lyckliga.

De stal du.

Du berövade mig min heder.
Du stal min trygghet.

Du har stulit allt!!!!!

Är det konstigt att man mår som man mår?

Även den jag delade mitt liv med lämnade.....

Kvar står jag som ett eko av mitt forna liv.

Olycklig,ledsen,arg och förtvivlad.

Hur kan en människa få förstöra någons liv såsom Du förstört mitt????????

Ge mig min heder, ge mig mitt liv tillbaks.

Låt mig få andas utan mardrömmar.
Låt mig få läkas utan hot.

Låt mina älskade barn få komma hem.

Utan dem är jag tom, utan min kärlek ekar hjärtat tomt.

Utan er, vad är jag?

Ett tomt skal....

En ledsen själ....

Svag, och ensam, utan varken barn eller min kärlek.

Du vinner varje gång?????

Vad har jag gjort som är så ont för att jag ska straffas?

Jag fanns vid din sida när du fick din stroke....
Jag avvek inte trots att jag många ggr var så trött.

Jag fanns där....

Men du?

Hur gjorde du?

DU STAL MITT LIV

Jag saknar dig redan.... känns som att gud straffar mig...
Varför får ja inte ha min kärlek?

Varför vill han inte kämpa för oss?