På onsdag flyttar du, och det gör så jävla ont.

Du lämnar mig när jag har det jobbigt.
När allt är kaos så väljer du att bara lämna mig.

Jag blir ledsen förtvivlad,arg och frustrerad.

Vad gjorde jag som var så fel?

Mina tårar faller varje dag för dig.

En dag slutar jag gråta.....

Det kommer torka ut....

Men just nu? Så vill jag inte att du går.

Efter allt jag gått igenom har det skapat en enorm otrygghet.

Första natten jag sov tillsammans med J sov ja hela natten, annars vaknade jag varje natt kl 3 av att jag trodde att min exman satt o bankade på sängen.

Den enda natten jag verkligen kände mig trygg.

Dessvärre har all otrygghet kommit tillbaks efter att J gjorde slut.

Jag vaknar, jag gråter, jag skriker, jag är otroligt orolig ...
Jag känner inte mig trygg längre.

Jag måste finna trygghet, jag måste finna den inom mig själv.

Men det är svårt att bearbeta, allt jag varit med om.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag ska bli jag igen.

Jag oroar mig inför dagen då J flyttar ut.
Vem ska då lugna mig så att jag inte fortsätter skrika?

Mitt hjärta är så trasigt, o jag kommer inte kunna samla ihop alla bitarna nu....

Jag gör ljud ifrån mig om nätterna, är väldigt orolig i sömnen.
Kan tydligen tom skrika.

Ikväll så somna jag på soffan, o när J försökte väcka mig ryckte jag till.


Jag är så spänd och orolig, att alla vidrörelser blir som ett hot.

Att se dig gör ont, att du rör mig gör ont!

Att du kallar mig gumman gör ont.
Allt du gör, gör ont!

Allt jag önskade mig trodde jag att jag funnit.
Men det var inte så, för du vill inte.

Du klagar på allt.

På barnen, på min borderline!

Du säger att du inte klarar av 3 barn, du klarar inte ens av ditt egna kött och blod.

Vilken tur att jag är steriliserad, för annars hade jag helt säkert stått med ett barn till med en person som inte orkar att vara där.

Felet ligger inte hos barnen eller mig, felet ligger hos dig.

Det är du som har problem, med barnen o mig.

Du ljög, du sa att du började få känslor för mig igen.
Det var inte sanning.
Du sa att du gav oss en chans till, men du ljög.

Så varför faller mina tårar?
Varför gör det ont?

Du förtjänar inte min kärlek.
Du förtjänar inte min ömhet.

Du förtjänar inte mig alls.

Jag förtjänar mer!

I botten på vartenda glas finns det ett slut.

Och så är det för mig med!

Min botten är nådd, och även om mina tårar faller för oss, så får jag resa mig igen ....

Och bli stark!

Jag ska visa omvärlden



Att JAG är någon att satsa på.
Att JAG är värd.

Att JAG inte är min sjukdom, min diagnos


Jag är JAG!!!!

Inte livet men förhållandet.

Det får räcka nu, jag mår inte bra av att sitta o vänta på att man ska ge mig en chans.
Då är det bättre att vara singel och bara rå om mig o barnen.

Det gör ont, det sticker jag inte under stolen men någonting måste ske, och detta skedde.

Man kan inte trampa på mig mer.

Han har till siste nov o hitta annat boende.
För jag vill inte ha med honom till 4an.

När man lever i limbo så finns det en tid där man känner att nu får det räcka.

Och där är jag nu.

Jag är inte ledsen, inte arg eller något.

Jag bara är.


Jag är inte någon man kan använda som ett sällskap, en plats där man har tak över huvudet eller säga " jag vet inte"

Antingen är man där för att man faktiskt tror på att saker och ting kommer lösa sig om MAN tillsammans ger sig in på det.
Eller så väljer man att säga stopp!

Jag har inte viljan längre, så jag säger stopp.

Du kan inte använda det argumentet "vart ska jag bo"?

Du valde att göra slut, det är ditt ansvar att hitta ett nytt hem.

För hos mig finns det inget och hämta mer.

Jag väljer att säga stopp!

Du visar mig ingen kärlek eller ömhet....

Så varför ska jag då vänta?

Nej, du lämnar mitt hjärta och du är inte den jag trodde du var.


Allt har en mening och allt har ett slut.
Och här tar vår slut.

Kärleken dog.... ut

Imorgon är dagen T...
TINGSRÄTTEN

Min dotter har sedan den 9 juni varit hos sin pappa, vilket har gjort att jag inte haft någon normal kontakt med henne ens.

Socialen kallar det lojalitetskonflikt, att hennes pappa har påverkat henne är solklart. FÖR dagen innan hon åkte ville hon inte ens åka. Både jag och min sambo är djupt oroliga för henne.

Vad händer om jag förlorar i rätten??

Kommer jag ens någonsin få hem henne?Kommer jag kunna ha umgänge med henne?

Sambon

Allt jag önslar mig är att du ska vara där imorgon, hos mig.
Min pappa kommer att finnas på plats för att dels vittna men även finnas där som stöd/k]

Jag kommer kämpa för min dotter

Min lilla E, som ja älskar att få ge dig kärlek och få lika mycket kärlek tillbaks.
Du dömer inte mig, du visar mig bara kärlek och tillit.

En hund gör så mycket för en människa.
De finns i ens närhet, de visar ömhet.

Jag är så glad över att jag har dig i mitt liv.

Och barnen är överlyckliga över att få se dig växa.

Samtidigt som allt annat runt omkring är kaos så finner jag en ro i att jag lever, att jag kämpar på för att ta ett steg i rätt riktning.

Jag har mycket att jobba med när det gäller mig själv, jobba på att bli stark och en kämpe.

När det gäller kärlekslivet står det på ruta noll, men det gör faktiskt inget.

För är man inte intresserad av att jobba för ett bra förhållande, så kan jag lika gärna jobba för mitt egna mående och inte bry mig om personen som inte fixar av det.

Jag behöver inte en person som sticker när de är jobbigt, jag behöver en stabil person som vill vara med mig i vått och torrt.

Som i ett äktenskap där man lovar i nöd och lust.

Jag är en tjej som är väldigt glad i att få uppleva romantik, och att när man friar ska det vara romantiskt och kärleksfullt.

Som på film ni vet.

Jag förtjänar det!

Den som väljer att leva med mig kommer att få känna en massa kärlek.
Men oxå se mig falla och gråta.

Och det är då jag behöver den där närheten och stöttning.

Inte känna ovisshet eller otrygghet.

En dag, så finner jag den tryggheten och då kommer jag släppa in den personen i mitt liv.

Men nu?

Nej, jag vill inte..... Man stannar inte för att MAN älskar, man stannar bara kvar för att man inte har någonstans att bo.

Vilket blir väldigt förvirrande.

För även om det är slut, och vi bara bor under samma tak så känner jag ibland av den där kärleken du en gång gav.
Men sen byter du sida och jag känner att det finns ingen mening med att ge dig kärlek då du kastar bort den.

Jag är inte en oviktig person.
Jag är en superviktig person.